Efter 3 dagar däckad i sängen, pga vem vet vad, är man äntligen uppe lite igen.

Ont i magen, onti skallen och så kändes det som om någon stulit ens skelett, för det fanns inget som höll kroppen uppe, mer än viljan och toan.

Pappa var urgullig och körde och köpte Proviva och Omeprazol till mig, så nu kan jag börja bli social igen.

Ebba har varit urduktig och cyklat med Oscar till och från skolan 2 dagar. Enligt henne har det gått bra.
I måndags kväll när jag gjort varma mackor till Oscar och mig (Ebba var på kören), så ville han ha mer. Han gick ut i köket och förberedde mackan med smör, ost och skinka. Sen tog han smögåsgrill, flytande margarin och mackan på en bricka, och bar in i vardagsrummet. Där låg jag utslagen. Han kopplade in smörgåsgrilen så jag kunde göra mackan till honom där. Praktisk kille.

Nu ska jag bara få upp ångan så jag kan gå till jobb och rensa upp kaoset. Chefen har varit bortrest så inga ordrar har gått iväg på 2 dagar, KATASTROF. Mitt samvete mår inte bra av det. Förlåt...

Tittar mig ispegeln och ser en kritvit varelse som liknar nån jag känner, haha, det är ju jag för fan.

Hej hopp i det gröna
nu ska jag vila i min sköna  --  säng